Svensk ordbok 2009, webbversion

dräll`a verb drällde drällt, pres. dräller dräll·er1ofta med partikel, särsk.omkring plan­löst förflytta sig hit och dit vard.NollJFRcohyponym1driva 3 ungdomarna drällde om­kring på stanföräldrarna ville inte ha hennes kompisar drällande i huset på kvällarna○äv.vårds­löst spilla eller slänga hon drällde kak­smulor på golvetdrälla kläder på golvetdrälla (ngnstans), drälla (ngt) (i/på ngt)sedan 1889sv. dial. drälla ’falla ned; tappa; spilla’; av o­visst urspr. 2före­komma (i) stor och o­ordnad mängd vard.Nolldet drällde av ungar på gården○äv. med konstruktionsväxlingboken dräller av tokiga in­falldrälla av ngt/ngra (ngnstans)sedan 1947Subst.:vbid1-138392drällande