Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
dräkt·ig●som bär foster
om djurhona
zool.flera av korna var dräktiga○ibl. bildligtfull, överfylld
minsta åtbörd av huvudrollsinnehavaren tycks vara dräktig med innebördsedan 1640av lågty. drechtich med samma betydelse, till dracht i bet. ’havandeskap’; jfr dräkt