Svensk ordbok 2009, webbversion

dräk`tig adjektiv ~t dräkt·ig●som bär foster om djurhona zool.flera av korna var dräktiga○ibl. bildligtfull, över­fylld minsta åt­börd av huvudrolls­innehavaren tycks vara dräktig med inne­bördsedan 1640av lågty. drechtich med samma betydelse, till dracht i bet. ’havandeskap’; jfr dräkt