Svensk ordbok 2009, webbversion
drull
`
a
verb
~de ~t
drull·ar
●
fara fram på ett vårdslöst och dumt sätt
vard.
psykol.
JFR
cohyponym
drumla
drulla i sjön
drulla (ngnstans)
sedan 1898
till
drulle
Subst.:
vbid1-138185
drullande