Svensk ordbok 2009, webbversion

droppa [dråp`a] verb ~de ~t dropp·ar1falla (i) droppar Nolldroppfridet droppar från taketsvetten droppade från pannan på honom○äv.ge i­från sig droppar stearin­ljuset började droppadroppa (från/om ngt)sedan slutet av 1400-taletEn Vadstena-Nunnas Bönbokfornsv. druppa, droppa; till droppe 2låta falla i droppar Nolldroppa citron­saft i såsendroppa ngt (i/på ngt)sedan ca 1500Josua bok, Domare boken3lägga ner vard.Nolldroppa hela projektetdroppa ngtsedan 1950-taletefter eng. drop med samma betydelse Subst.:vbid1-138086droppande, vbid2-138086droppning (till 2 + 3); dropp (till 1)