Svensk ordbok 2009, webbversion
[dråp`a]
verb ~de ~t
dropp·ar1falla (i) droppar
Nolldroppfridet droppar från taketsvetten droppade från pannan på honom○äv.ge ifrån sig droppar
stearinljuset började droppadroppa (från/om ngt)sedan slutet av 1400-taletEn Vadstena-Nunnas Bönbokfornsv. druppa, droppa; till droppe
2låta falla i droppar
Nolldroppa citronsaft i såsendroppa ngt (i/på ngt)sedan ca 1500Josua bok, Domare boken3lägga ner
vard.Nolldroppa hela projektetdroppa ngtsedan 1950-taletefter eng. drop med samma betydelse
Subst.:vbid1-138086droppande,
vbid2-138086droppning (till 2 + 3);
dropp (till 1)