Svensk ordbok 2009, webbversion

dront [drån´t] substantiv ~en ~er [drån`t- el. drån´t-] dront·en●en stor, klumpig duv­fågel utan flyg­förmåga urspr. på ön Mauritius; nu­mera ut­död zool.sedan 1772jfr ty. Dronte, fra. dronte med samma betydelse; urspr. ord från Mauritius Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront, en dront har jag skjutit med luntlåsgevär.Harriet Löwenhjelm, Jakt på fågel (i Dikter, 1927)