Svensk ordbok 2009, webbversion

droga [drå`-] verb ~de ~t drog·ar●på­verka med narkotiskt medel el. ev. med annan drog med.rock­artisten verkade en aning drogad○äv.miss­bruka droger han försöker rädda ungdomar som dricker eller drogar○äv. med ton­vikt på o­lyckligt resultat av dettavanligen med partikelnner många i pop­branschen drogar ner sig○äv. bildligtverka passiverande på barnen blev nära nog drogade av det myckna tv-tittandetdroga (ner) ngnsedan 1963av eng. drug; till drog Subst.:vbid1-138060drogande, vbid2-138060drogning