Svensk ordbok 2009, webbversion

drog sedra
drog [drå´g] substantiv ~en ~er drog·en●narkotiskt medel särsk. när det an­vänds i annat syfte än medicinskt med.drogmissbrukdrogtestnervdrogtunga drogerhasch, morfin och an­dra drogerdet är förbjudet att an­vända droger för att höja prestations­förmågan in­om idrotten○ngn gång äv. om läke­medelpå sjuk­huset behandlades hon med drogerna haloperidol och triftazin○äv. om växt­delar som ut­gör rå­ämnen för beredning av läke­medeldroghandelsedan 1721av fra. drogue med samma betydelse; ev. av lågty. droge- ’torr’ i droge-fate ’torra fat’ (droge- har felaktigt upp­fattats som inne­hållet i faten)