Svensk ordbok 2009, webbversion
[drå´g]
substantiv ~en ~er
drog·en●narkotiskt medel
särsk. när det används i annat syfte än medicinskt
med.drogmissbrukdrogtestnervdrogtunga drogerhasch, morfin och andra drogerdet är förbjudet att använda droger för att höja prestationsförmågan inom idrotten○ngn gång äv. om läkemedelpå sjukhuset behandlades hon med drogerna haloperidol och triftazin○äv. om växtdelar som utgör råämnen för beredning av läkemedeldroghandelsedan 1721av fra. drogue med samma betydelse; ev. av lågty. droge- ’torr’ i droge-fate ’torra fat’ (droge- har felaktigt uppfattats som innehållet i faten)