Svensk ordbok 2009, webbversion

dri`vkraft substantiv ~en ~er driv|­kraft·en●yttre kraft som orsakar rörelse psykol.tekn.ett ökande intresse in­om sjö­farten för att åter ut­nyttja vinden som drivkraft○äv. bildligt om om­ständighet som främjar visst handlandemöjligheterna till högre lön var den främsta drivkraften för de an­ställdadrivkraften (bakom ngt), en drivkraft (för ngn/ngt/att+V)sedan 1794