Svensk ordbok 2009, webbversion
dravla
[
drav
`
-
el.
dra
`
v-
]
verb
~de ~t
dravl·ar
●
prata strunt
vard.; mindre brukl.
komm.
de satt och dravlade om de senaste bilmodellerna
dravla (om ngn/ngt/SATS)
sedan 1772
Subst.:
vbid1-137662
dravlande
;
dravel