Svensk ordbok 2009, webbversion

dravla [drav`-el.dra`v-] verb ~de ~t dravl·ar●prata strunt vard.; mindre brukl.komm.de satt och dravlade om de senaste bil­modellernadravla (om ngn/ngt/SATS)sedan 1772Subst.:vbid1-137662dravlande; dravel