Svensk ordbok 2009, webbversion

dravel [dra´v-, drav´-äv.dra`v-] substantiv dravlet dravl·et●strunt­prat vard.komm.jag orkar inte höra på sånt dravel○äv. all­männareskräp, smörja vilket dravel de ger på den biografendravel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. drafl; trol. till drav