Svensk ordbok 2009, webbversion

dra`ke substantiv ~n drakar drak·en1ett mytologiskt (eld­sprutande) ödle- och ormliknande vid­under ofta symbol för det onda (el., i Östasien, för det skapande) sag.drakhuvudSankt Görans kamp med draken○äv. bildligt, spec. om gammal elak kvinnaden gamla draken kom på dem mitt i en kyss○spec. äv. om stor tidningde stora drakarna i Stock­holmsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. draki; av lat. drac´o, grek. drak´on ’orm; drake’ 2lek­sak i form av en lätt kropp med tunna ytor som seglar i luften och hålls fast med en lång lina ofta färg­grant målad och dekorerad spel.pappersdrake○äv. om liknande före­mål för observationer o.d.○äv. om liknande före­mål (utan lina) som kan bära människor (för häng­flygning)drakflygningsedan 17413ett större vikinga­skepp ofta med ett drak­huvud som prydnad i fören histor.sjö.SYN.synonymdrakskepp ○äv. om en lång, smal segel­båt för tävlings- och långfärdsbruksegla drakesedan 1523