Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n drakar
drak·en1ett mytologiskt (eldsprutande) ödle- och ormliknande vidunder
ofta symbol för det onda (el., i Östasien, för det skapande)
sag.drakhuvudSankt Görans kamp med draken○äv. bildligt, spec. om gammal elak kvinnaden gamla draken kom på dem mitt i en kyss○spec. äv. om stor tidningde stora drakarna i Stockholmsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. draki; av lat. drac´o, grek. drak´on ’orm; drake’
2leksak i form av en lätt kropp med tunna ytor som seglar i luften och hålls fast med en lång lina
ofta färggrant målad och dekorerad
spel.pappersdrake○äv. om liknande föremål för observationer o.d.○äv. om liknande föremål (utan lina) som kan bära människor (för hängflygning)drakflygningsedan 17413ett större vikingaskepp
ofta med ett drakhuvud som prydnad i fören
histor.sjö.SYN.synonymdrakskepp
○äv. om en lång, smal segelbåt för tävlings- och långfärdsbruksegla drakesedan 1523