Svensk ordbok 2009, webbversion
dragoma
´
n
substantiv
~en ~er
dragoman·en
●
tolk
vid beskickning i Orienten
mest vid beskrivning av äldre förh.
språkvet.
yrk.
han var dragoman vid beskickningen i Konstantinopel
sedan 1710
via grek. av arab.
tarjumān
’tolk’