Svensk ordbok 2009, webbversion

dom`ssöndag äv. dom`söndagdom`söndag substantiv ~en ~ar dom(s)|­sön·dag·en●vanligen best. f. sing. kyrko­årets sista sön­dag då prediko­texten handlar om yttersta domen; i Svenska kyrkan relig.tid.(på/under) domssöndagensedan 1867