Svensk ordbok 2009, webbversion

domptö´r substantiv ~en ~er dompt·ör·en●person som dompterar särsk. vilda djur på cirkus yrk.zool.cirkusdomptör○äv. all­männaredirigenten var något av en domptören domptör (av ngn/ngt)sedan 1926av fra. dompteur med samma betydelse; till domptera