Svensk ordbok 2009, webbversion

doja [dåj`a] substantiv ~n dojor doj·an●sko vard.kläd.rum.○spec. om fotbolls­sko, särsk. i ut­tryck för att ngn skjuter brahan har krut i dojanhon har löd i dojanvara på dojan vara berusad​ mot slutet av kräft­skivan var han rejält på dojan och somnade över bordet sedan 1934Stockholmsslang doja ’sko; känga’; av o­visst urspr.