Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n djäknar
djäkn·en●elev i äldre typ av läroverk
s.k. lärdomsskola; särsk. i dess högre klasser
endast vid beskrivning av äldre förh.pedag.yrk.två djäknar från Skaramånga av djäknarna fick försörja sig på att tiggasedan 1406öppet brev utfärdat av riddaren Sten Bengtsson med gåvor till Enköpings skola (Svenskt Diplomatarium)fornsv. diäkn, diäkne ’diakon; djäkne’; ur grek. dia´konos ’tjänare’; jfr diakon