Svensk ordbok 2009, webbversion

divertimen´to substantiv ~t ~n di·verti·mento·na●lättare instrumentalverk med in­lagda danssatser särsk. vanligt på 1700-talet musikdivertimentot upp­togs och förädlades av wien­klassikerna, sär­skilt av Mozart○äv. om mellan­spel i fugasedan 1842av ita. divertimento med samma betydelse, till divertire ’roa; förströ’; jfr divertissemang