Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
di·verti·mento·na●lättare instrumentalverk med inlagda danssatser
särsk. vanligt på 1700-talet
musikdivertimentot upptogs och förädlades av wienklassikerna, särskilt av Mozart○äv. om mellanspel i fugasedan 1842av ita. divertimento med samma betydelse, till divertire ’roa; förströ’; jfr divertissemang