Svensk ordbok 2009, webbversion
dis´tikon
substantiv ~et, plur. ~ el. distika, best. plur. ~en
di·stik·on·et●par av versrader med en hexameter- och en pentameterrad
litt.vet.○äv. om motsvarande versmåttelegiskt distikon(på) distikonsedan 1556av grek. dis´tikhon, till di- ’dubbel’ och stikh´os ’rad’