Svensk ordbok 2009, webbversion

dis´tikon substantiv ~et, plur. ~ el. distika, best. plur. ~en di·stik·on·et●par av vers­rader med en hexameter- och en pentameterrad litt.vet.○äv. om mot­svarande vers­måttelegiskt distikon(på) distikonsedan 1556av grek. dis´tikhon, till di- ’dubbel’ och stikh´os ’rad’