Svensk ordbok 2009, webbversion
dissone
´
ra
verb
~de ~t
dis·son·er·ar
●
ljuda dissonant
musik
dissonerande tonintervall
○
äv.
åstadkomma dissonans
dissonera
sedan 1739
Subst.:
vbid1-135947
dissonerande
;
dissonans