Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
dis·soci·at·ion·en1sönderdelning av ett ämne i enklare molekyler, atomer eller joner
kem.termisk dissociationelektrolytisk dissociationdissociation (av ngt)sedan 1870av lat. dissocia´tio ’skiljande; skilsmässa’; jfr social
2förekomst av motsatta attityder eller känslor hos en och samma person
psykol.en psykolog som specialiserat sig på trauma och dissociationsedan 1909