Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
dis·sid·ent·en●person som har annan uppfattning än den officiellt erkända
betr. religiös lära, politiskt system o.d.
pol.relig.yrk.JFRcohyponymoliktänkande
många östeuropeiska dissidenter emigrerade till väst före 1990sedan 1769 men bedömt som föga brukligt i början av 1900-talet; ökad anv. från 1970-taletav eng. dissident med samma betydelse; av lat. dissid´ens, till disside´re ’sitta åtskils; vara oense’