Svensk ordbok 2009, webbversion
[-paŋs-el.-pens-]
verb ~de ~t
dis·pens·er·ar●bevilja dispens
mindre brukl.samh.han blev dispenserad från kravet att bära uniformdispensera ngn (från ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. dispensera; av lat. dispensa´re, se dispens
Subst.:vbid1-135799dispenserande,
vbid2-135799dispensering