Svensk ordbok 2009, webbversion

dispense´ra [-paŋs-el.-pens-] verb ~de ~t dis·pens·er·ar●bevilja dispens mindre brukl.samh.han blev dispenserad från kravet att bära uniformdispensera ngn (från ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. dispensera; av lat. dispensa´re, se dispens Subst.:vbid1-135799dispenserande, vbid2-135799dispensering