Svensk ordbok 2009, webbversion
[-paŋ´s]
substantiv ~en ~er
dis·pens·en●befrielse från visst krav
betr. kompetens, skyldighet e.d.; (undantagsvis) beviljad av myndighet e.d.
samh.dispensansökandispensärendesöka dispenshon kom in på utbildningen på dispensföretaget fick dispens från utsläppsförbudet(på) dispens, dispens (från ngt/att+V)sedan 1809av fra. dispense med samma betydelse, till dispenser ’fördela; befria från ngt’; av lat. dispensa´re ’noga fördela’