Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
di·rekt·or·er●(titel för) föreståndare för viss institution
oftast kyrklig
relig.yrk.direktor för Svenska kyrkans centralråddirektor (för/på/vid ngt)sedan 1636av lat. direc´tor ’ledare’; till dirigera