Svensk ordbok 2009, webbversion

direk`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] di·rekt·or·er●(titel för) före­ståndare för viss institution oftast kyrklig relig.yrk.direktor för Svenska kyrkans centralråddirektor (för/på/vid ngt)sedan 1636av lat. direc´tor ’ledare’; till dirigera