Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
di·rekt|met·od·en●ofta best. f. sing.
en metod för språkinlärning som lägger huvudvikten vid muntliga, praktiska övningar
och tonar ner grammatikundervisningen
pedag.JFRcohyponymnaturmetoden
direktmetoden praktiserades mest i engelskundervisningensedan 1961