Svensk ordbok 2009, webbversion

di`pol substantiv ~en ~er di·pol·en●par av när­belägna, elektriska eller magnetiska laddningar, lika stora men med mot­satta tecken fys.kem.radiotekn.○äv. in­om radio- och tv-teknikantennenhet med korta och när­belägna symmetriskt matade ledare dipolantennsedan 1931till grek. dis´ ’två­faldig’ och pol