Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
di·pol·en●par av närbelägna, elektriska eller magnetiska laddningar, lika stora men med motsatta tecken
fys.kem.radiotekn.○äv. inom radio- och tv-teknikantennenhet med korta och närbelägna symmetriskt matade ledare
dipolantennsedan 1931till grek. dis´ ’tvåfaldig’ och pol