Svensk ordbok 2009, webbversion

diploma´t substantiv ~en ~er dipl·om·at·en●person som före­träder sitt lands intressen hos främmande makt och har vissa erkända rättigheter där dipl.yrk.diplomatpassdiplomatpostFN-diplomatyrkesdiplomatdiplomater i huvud­staden är över­tygade om att regeringens fall är nära○äv. bildligt om artig el. försiktig personsom den diplomat han är, svarade han varken ja eller nejsedan ca 1815av fra. diplomate med samma betydelse, eg. ’person försedd med full­makt’; till diplom