Svensk ordbok 2009, webbversion
dingo
[diŋ´goel.diŋ´o]
substantiv ~n, plur. ~r el. ~er
dingo·er●en vild hund, oftast gulbrun med vita tassar och vit svanstipp
och stor som en schäfer; tidigare förekommande i stort antal i Australien
zool.sedan 1793av eng. dingo med samma betydelse; ur australiskt språk