Svensk ordbok 2009, webbversion

dine´ra verb ~de ~t din·er·ar●äta mid­dag särsk. av finare slag och på restaurang kokk.de dinerade på en flott restaurang i centrumdinerasedan 1792av fra. dîner med samma betydelse, av fornfra. disner, urspr. ’äta frukost’; till lat. dis´- ’i­sär’ och jejuna´re ’(att) fasta’ Subst.:vbid1-135322dinerande