Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
din·er·ar●äta middag
särsk. av finare slag och på restaurang
kokk.de dinerade på en flott restaurang i centrumdinerasedan 1792av fra. dîner med samma betydelse, av fornfra. disner, urspr. ’äta frukost’; till lat. dis´- ’isär’ och jejuna´re ’(att) fasta’
Subst.:vbid1-135322dinerande