Svensk ordbok 2009, webbversion

1diminutiv [dim`-el.-i´v] adjektiv ~t di·min·ut·iv●mycket liten admin.utstr.han hade skaffat sig ett diminutivt hak­skägg○spec. språkvet.som ut­trycker förminskning tyskans diminutiva former ”-chen” och ”-lein”sedan 1696 (som språkvet. term)av lat. diminuti´vus med samma betydelse, till diminu´ere ’minska’
2diminutiv [dim`-el.-i´v] substantiv ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en di·min·ut·iv·et●av­lett ord som betecknar en mindre variant av det som utgångsordet betecknar språkvet.diminutivändelse”cigarett” är egentligen ett diminutiv som betyder ”liten cigarr”diminutiv (av ngt)sedan 1670se 1diminutiv