Svensk ordbok 2009, webbversion

dill substantiv ~en dill·en●en flock­blommig krydd­växt med små finflikiga blad och gul krona kokk.dillpotatisströ över rikligt med hackad dillvi får inte glömma dillen till kräftornasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. dil; gemens. germ. ord av o­visst urspr.