Svensk ordbok 2009, webbversion
dill
substantiv ~en
dill·en●en flockblommig kryddväxt med små finflikiga blad och gul krona
kokk.dillpotatisströ över rikligt med hackad dillvi får inte glömma dillen till kräftornasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. dil; gemens. germ. ord av ovisst urspr.