Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
dikt·at·et●påtvingad lösning av motsättning
genomdriven med maktmedel av den starkare parten
samh.fredsfördraget var ett rent diktat av segrarmakternavi böjer oss inte för diktatett diktat (om ngt/SATS)sedan 1938av lat. dicta´tum med samma betydelse, eg. ’det som dikteras’; jfr diktera