Svensk ordbok 2009, webbversion

dik`tan substantiv, ingen böjning, n-genus dikt·an●i vissa ut­tryck strävan åld.Nollall hans diktan och traktan gick ut på att hjälpa barnensedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. diktan; till dikta i en äldre bet. ’efter­sträva’