Svensk ordbok 2009, webbversion

dialekti´k substantiv ~en dia·lekt·ik·en●tekniken att argumentera genom att väga skäl och mot­skäl mot var­andra fil.den marxistiska dialektikenHegels dialektik med schemat tes-antites-syntes○äv.(skicklig och spets­fundig) bevis­föring försvaret byggde på skicklig dialektik○äv. om historisk ut­veckling genom mot­satsernas kamp e.d.revolutioner har sin egen dialektiksedan 1787av grek. dialektike´ (tekh´ne) ’(konsten) att diskutera’; jfr dialekt