Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
de·stab·il·is·er·ar●försöka skapa instabila politiska förhållanden i
ett land, ett område e.d.
admin.pol.stormakten anklagades för att destabilisera det lilla grannlandet för att framtvinga regimskiftedestabilisera ngtsedan 1954till lat. dis´- ’isär’ och stabilisera
Subst.:vbid1-134290destabiliserande,
vbid2-134290destabilisering