Svensk ordbok 2009, webbversion
desoriente´ring
substantiv ~en
des·orient·er·ing·en●oförmåga att överblicka sammanhang
ofta tillfällig; rumsligt el. abstrakt
psykol.han led tidvis av hallucinationer och desorientering i tid och rumdesorientering (om ngn/ngt/SATS)sedan 1905