Svensk ordbok 2009, webbversion

desoriente´ring substantiv ~en des·orient·er·ing·en●o­förmåga att över­blicka samman­hang ofta till­fällig; rumsligt el. abstrakt psykol.han led tidvis av hallucinationer och desorientering i tid och rumdesorientering (om ngn/ngt/SATS)sedan 1905