Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en
des·org·an·is·at·ion·en●tillstånd av oordning och förvirring
särsk. efter tidigare ordning
med.samh.JFRcohyponymkaoscohyponymupplösning 2
militärens taktik var att skapa desorganisation i landet för att sedan ta makten○spec. med., psykol.sjuklig förändring av organism eller personlighet
ett trauma kan leda till desorganisation av jagets funktionerdesorganisation (av ngt)sedan 1841till lat. dis´- ’isär’ och organisation