Svensk ordbok 2009, webbversion

desorganisation [-∫o´n] substantiv ~en des·org·an·is·at·ion·en●till­stånd av o­ordning och förvirring särsk. efter tidigare ordning med.samh.JFRcohyponymkaoscohyponymupplösning 2 militärens taktik var att skapa desorganisation i landet för att sedan ta makten○spec. med., psykol.sjuklig förändring av organism eller personlighet ett trauma kan leda till desorganisation av jagets funktionerdesorganisation (av ngt)sedan 1841till lat. dis´- ’i­sär’ och organisation