Svensk ordbok 2009, webbversion

deshabillé [desabije´] substantiv ~n ~er des·hab·illé·er●(kvinnas) natt­dräkt eller morgondräkt kläd.en luftig deshabillésedan ca 1755av fra. déshabillé med samma betydelse, eg. ’av­klädd’, till déshabiller ’klä av’; jfr habit