Svensk ordbok 2009, webbversion
deshabillé
[
desabije
´
]
substantiv
~n ~er
des·hab·illé·er
●
(kvinnas) nattdräkt eller morgondräkt
kläd.
en luftig deshabillé
sedan ca 1755
av fra.
déshabillé
med samma betydelse, eg. ’avklädd’, till
déshabiller
’klä av’; jfr
habit