Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´n]
substantiv ~en ~er
demon·en●ond ande
i folktro o.d.; särsk. som orsak till psykiska orostillstånd
relig.sag.yrk.han beskrevs ofta som en man jagad av demoner○äv. neutralt i antika kulturerlägre andeväsen
○äv. försvagatvanligen i sammansättn.
demonregissör○äv. som en sorts personifikation av ångesthans demoner höll honom vaken på nätternasedan 1797ur grek. dai´mon ’gudaväsen; ande’