Svensk ordbok 2009, webbversion

demon [-å´n] substantiv ~en ~er demon·en●ond ande i folk­tro o.d.; särsk. som orsak till psykiska orostillstånd relig.sag.yrk.han beskrevs ofta som en man jagad av demoner○äv. neutralt i antika kulturerlägre ande­väsen ○äv. försvagatvanligen i sammansättn. demonregissör○äv. som en sorts personifikation av ångesthans demoner höll honom vaken på nätternasedan 1797ur grek. dai´mon ’guda­väsen; ande’