Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ur´g]
substantiv ~en ~er
demi·urg·en●vanligen best. f.
skapare av sinnevärlden där själen hålls fången
i mots. till den högste Guden; enl. gnostisk lära
relig.sag.yrk.○äv. (hos Platon)världsskapare
sedan 1821ur grek. demiourgos´ ’hantverkare; skapare’, eg. ’person i offentlig verksamhet’
Suckar, suckar äro elementet, i vars sköte Demiurgen andas.Erik Johan Stagnelius, Suckarnes mystär (1821)