Svensk ordbok 2009, webbversion
demen´s
substantiv ~en ~er
de·mens·en●bestående nedsättning av intelligens och känsloliv
vanligen på grund av sjukliga förändringar i hjärnan (förtvining av dess nervceller)
med.psykol.senil demenssedan 1931av lat. de´mens ’vansinne’, till de ’från; bort’ och me´ns ’sinne’