Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´g]
substantiv ~en ~er
dema·gog·en●person som använder slående men osakliga argument för att övertyga (många) andra
särsk. om talare
komm.yrk.en skicklig debattör, men också något av en demagogsedan 1766av grek. demagogos´ ’folkledare’, till de´mos ’folk’ och agogos´ ’ledare’; jfr pedagog