Svensk ordbok 2009, webbversion

dekouragera [-kora∫e´-] verb ~de ~t de·kour·ag·er·ar●göra mod­fälld mindre brukl.psykol.JFRcohyponymavskräcka dekouragera ngnsedan 1891av fra. décourager med samma betydelse, till courage ’mod’; jfr kurage Subst.:vbid1-133490dekouragerande, vbid2-133490dekouragering