Svensk ordbok 2009, webbversion
dekouragera
[-kora∫e´-]
verb ~de ~t
de·kour·ag·er·ar●göra modfälld
mindre brukl.psykol.JFRcohyponymavskräcka
dekouragera ngnsedan 1891av fra. décourager med samma betydelse, till courage ’mod’; jfr kurage
Subst.:vbid1-133490dekouragerande,
vbid2-133490dekouragering