Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å`-el.-o`-]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
dek·or·um●värdigt och passande uppförande
ngt högt.psykol.JFRcohyponymanständighet
iaktta dekorumsedan 1766av lat. deco´rum ’god ton’, till deco´rus ’passande, anständig’; jfr dekorera