Svensk ordbok 2009, webbversion

dekorum [-å`-el.-o`-] substantiv, ingen böjning, neutr. dek·or·um●värdigt och passande upp­förande ngt högt.psykol.JFRcohyponymanständighet iakt­ta dekorumsedan 1766av lat. deco´rum ’god ton’, till deco´rus ’passande, an­ständig’; jfr dekorera