Svensk ordbok 2009, webbversion

dekapite´ra verb ~de ~t de·kap·it·er·ar●hals­hugga ngt åld. el. högt.samh.dekapitera ngnsedan ca 1755av medeltidslat. decapita´re med samma betydelse, av lat. de ’av; från’ och cap´ut ’huvud’ Subst.:vbid1-133378dekapiterande, vbid2-133378dekapitering