Svensk ordbok 2009, webbversion
dekapite´ra
verb ~de ~t
de·kap·it·er·ar●halshugga
ngt åld. el. högt.samh.dekapitera ngnsedan ca 1755av medeltidslat. decapita´re med samma betydelse, av lat. de ’av; från’ och cap´ut ’huvud’
Subst.:vbid1-133378dekapiterande,
vbid2-133378dekapitering