Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
dek·an·en●(titel för) en hög befattningshavare inom kyrka eller universitet
numera särsk. fakultetsordförande vid högskola
pedag.yrk.dekan (för/vid ngt)sedan 1401 SOU; formen dekan ca 1620öppet brev om jordbyte mellan Björn i Vappersta och dekanen i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. däkin ’dekan inom domkapitel’; av lat. deca´nus ’anförare för tio man’, till deci-; jfr doyen