Svensk ordbok 2009, webbversion

dejeuné [-∫öne´ljust sj-ljud] substantiv ~n ~er de·jeuné·er●frukost eller lunch ngt åld.kokk.sedan ca 1795av fra. déjeuner, déjeuné ’lunch’, till déjeuner ’äta lunch’, urspr. ’upp­höra att fasta’