Svensk ordbok 2009, webbversion
[-fä-]
substantiv ~en
de·fait·ism·en●tro att (viss) kamp är utsiktslös
och alltså bör ges upp; särsk. om inställning i ngn grupp e.d.
psykol.defaitismen i den franska krigsmakten var en bidragande orsak till nederlaget 1940sedan 1931av fra. défaitisme med samma betydelse, till défaite ’nederlag’, av défaire ’förstöra’