Svensk ordbok 2009, webbversion

decibel´ substantiv, plur. ~, n-genus deci·bel●enhet för (relativ) ljud­styrka i förhållande till människans hörselförmåga fys.mått.decibeltalsmärt­gränsen för ljud ligger vid 120 decibelmedan ett vanligt sam­tal kan­ske ligger på 60 decibel, kan ljud­styrkan på diskotek gå upp till 100 decibelsedan 1931till deci- och -bel, till namnet på den am. fysiologen och upp­finnaren A. G. Bell (1847–1922)