Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur. ~, n-genus
deci·bel●enhet för (relativ) ljudstyrka
i förhållande till människans hörselförmåga
fys.mått.decibeltalsmärtgränsen för ljud ligger vid 120 decibelmedan ett vanligt samtal kanske ligger på 60 decibel, kan ljudstyrkan på diskotek gå upp till 100 decibelsedan 1931till deci- och -bel, till namnet på den am. fysiologen och uppfinnaren A. G. Bell (1847–1922)