Svensk ordbok 2009, webbversion

decharge [de∫ar´∫ljusa sj-ljud] substantiv ~n [de∫ar´∫en] ~r [de∫ar´∫er] de·charg·en●formellt beviljad ansvars­frihet för full­gjort upp­drag; spec. om så­dan som ett parlament beviljar regeringens med­lemmar pol.dechargedebattsedan 1769av fra. décharge med samma betydelse, eg. ’av­lastning av en börda’