Svensk ordbok 2009, webbversion
[de∫ar´∫ljusa sj-ljud]
substantiv ~n [de∫ar´∫en] ~r [de∫ar´∫er]
de·charg·en●formellt beviljad ansvarsfrihet
för fullgjort uppdrag; spec. om sådan som ett parlament beviljar regeringens medlemmar
pol.dechargedebattsedan 1769av fra. décharge med samma betydelse, eg. ’avlastning av en börda’